Alma Diaz Rämö, RCNUWC

Nu har jag varit här i en månad och en vecka för att vara exakt. En månad och en vecka som känns som betydligt mycket mer än bara det . På en månad har jag hunnit prova på saker jag aldrig gjort förut, lära känna människor och kulturer jag aldrig hade kommit i kontakt med annars, dansa som morgondagen inte fanns, se på en fantastisk show, vara med och gjort en fantastisk show, börja lära mig arabiska, springa i regnet, uppleva den vackra enkelheten i att bara sitta i ett dayroom hela kvällen, hoppa i fjorden, bli nära vän med underbara människor, vandra i bergen och framförallt har jag hunnit ha det så jävla kul. Jag kan inte säga annat än herrejisses vad jag lycklig över att få vara här. Tack. Jättestort tack verkligen.Ta hand om er. / Alma

Fredrik Eriksson, RCNUWC

I skrivande stund sitter vi svenskar tillsammans med vår svensklärarinna och valvakar. Åsikter sträcker sig från långt ut på vänsterkanten till före detta MSU-ordförande.

Våra spridda politiska ståndpunkter är en ganska bra symbol för mångfalden på skolan. Alla större religioner är representerade, hela den politiska skalan, av människor från alla kontinenter.

Själv heter jag Fredrik, är 17 år gammal, och kommer från en liten by i Småland. Bodde tidigare på en internatskola, och gick ut tvåan innan jag kom till Red Cross Nordic.

På bilden ser ni mig och tre andra på Canoe Leader Course, som jag deltog i tidigare denna helg. Det regnade i princip hela dagen - som det oftast gör här i Flekke - men vi hade riktigt roligt i alla fall.

Updatering från Mostar

Hej allihopa! Jag har nu varit här i Mostar i snart tre veckor, men det känns snarare som tre månader. Staden är fantastisk. Oerhört vacker och massor att erbjuda. Jag tror aldrig jag har sett så många caffeer och bagerier på ett och samma ställe. Mostar ligger i en dalgång omringad av berg och med en blå-grön flod som rinner rakt igenom. Den vackraste byggnaden i staden är vår skola som skiner med sina oranga och gula färger.

Skolan är också bra. Både elever och lärare är öppna för nya ideer och dömer ingen oavsätt skildnaderna som finns här. Och det är alltid något på gång. Förra veckan var vi lediga på grund av slutet på ramadan så ett gäng av oss på 14 personer åkte till Dubrovnik på den billigaste semester jag någonsin varit på. Vi var där i två nätter och inklusive mat, rum, och bussbiljetter kostade det bara runt 50€.

I lördags var den svenska ambassadören här på besök. Han var jättetrevlig och eftersom jag är enda svensk här har jag nu en stående inbjudan till den svenska ambassaden i Sarajevo.

Det är jättekul att höra vad ni andra har för er på era skolor. Även om jag inte är någon super-nationalist är det kul att höra lite från ens egna co-years.

Varma Hälsningar från Maja i Mostar!

Bilderna man kan se havet på är från dubrovnik dom andra är från en bombad bank precis brevid skolan. Den oranga byggnaden är var vi har våra lektioner.

Peshwas Farik, RCNUWC

Irriterad av morgonkylan promenerade jag och min klasskamrat från Kina till skolan ihop, vid lunch åt jag tillsammans med elever från 13 olika länder och middagen hoppade jag över tillsammans med min klasskamrat från Venezuela. Livet på denna skola är utöver det vanliga. Jag skriver detta inlägg i smyg samtidigt som rektorn håller ett tal om UWC rörelsens ambitioner. Tid är en begränsad resurs på denna skola. Det, och bara det om något får du lära dig.

Många av er har säkert läst min kärleksförklaring till livet efter UWC på hemsidan, och jag kan för första gången detta år ärligt skriva att jag hade fel. Den största utmaningen är inte livet efter UWC utan snarare att försöka anpassa sig bland människor som försöker göra likadant. Ibland är det jobbigt, och ibland blir du irriterad. De första veckorna lär du säkerligen säga eller göra någonting du ångrar senare, tro mig, jag vet.

Men vad är det som gör UWC rörelsen, och UWC tiden så speciell?

Kompisarna, möjligheten att komma in på MIT och Harvard på full-stipendium eller kemilabbet skulle några svara. Mitt svar på frågan är möjligheten att hitta dig själv med hjälp av alla andra. På UWC skolan tvingas du lära känna dig själv, och du tvingas göra det snabbt. För första gången denna termin generaliserar (du lär dig att inte göra det här) jag och hävdar att alla som går på en UWC skola blir resurser för världsfred och förståelse i framtiden. Inte för att de är smarta, utan för att alla som går på en UWC skola lär känna sig själv otroligt bra.

Det är underbart.

Jag sparar presentationen till sist.

Mitt namn är Peshwas.