Jag och Alma bad (tvingade) min rummis från Honduras att läsa våran svenska läxa, "Ett dockhem" av Henrik Ibsen och här har ni resultatet.

UWC-USA

Nu har jag varit här på UWC-USA i lite mer än 2 månader och har äntligen hittat ett tillfälle att berätta hur det är här. Man är så upptagen här är det första alla bör veta. Om det inte är läxor så är det aktiviteter (CAS som det kallas) eller alla roliga och olika vänner man umgås med. Vi har folk ifrån 80 olika länder här, och alla är speciella på sitt egna sätt som man lär sig dem första veckorna här. Jag har lärt mig så mycket om alla dessa länder, länder som jag trodde var väldigt lika kulturellt som Sverige har visat sig vara helt annorlunda. Hur känt Sverige är i världen varierar, antingen är det världens coolaste land eller så är det "Oh, where is that?". Menmen, nu när jag är här så vet alla väldigt mycket om Sverige. Jag har exporterat svenska ord och begrepp, svensk musik och svensk choklad. Alla älskar svensk musik och svensk choklad nu och brukar säga svenska ord med en rolig brytning. Och ingen brukar fråga mig längre "So where in Switzerland are you from?" :)

Hittils så har jag gjort så många saker jag aldrig trott att jag skulle göra vid 17-års ålder. Jag har bestigit New Mexicos högsta berg Wheeler Peak som är omkring 4400 meter högt (!), vandrat i Grand Canyon i 3 dagar, träffat folk ifrån världens alla hörn och mycket mer. Det bästa med det hela är att allt har bara börjat och många fler spännande saker väntar :)

En rolig sak värt att nämna är att det fortfarande är jättevarmt här. Jag har aldrig upplevt sådan värme så sent på året. Vid Augusti-September så var det runt 30-35 grader här, nu är det oftast mellan 20-25 grader och man kan fortfarande gå runt med shorts och T-shirt. Morgnarna kan vara lite kallare dock.

Den här helgen är det Halloween, som är en otroligt stor sak här. I Las Vegas kan man se föräldrar och barn gå runt utklädda till roliga saker och hus dekorerade med spindelnät etc. Igår hade vi också en fest då jag var utklädd till en vampyr och skrämde folk :) Och idag efter middagen så ska vi "Trick or Treata" lärarnas hus + ha en kostym tävling.

Om det är något mer ni undrar om den roliga skolan i USA så är det bara att fråga, jag svarar så fort jag kan!
Här kommer lite bilder ifrån roliga

events med roliga människor :)

/ Sharbel in New Mexico

Project Week 2010

Hej! Här i Mostar håller hela skolan på att blåsa bort och det regnar varannan dag. Så jag som är van vid fukten nere i central Afrika fick springa in i närmaste second hand affär och köpa en stor stickad tröja, något jag inte ägt på minst två år.

För cirka två veckor sen hade vi Project Week här i Mostar. Jag åkte med två andra tjejer (Merima från Bosnien, och Paula från Tyskland) hem till vår co-year, Tijana som kommer från en liten stad i Montenegro som heter Pljevlja. Vi var där i en vecka och jobbade på ett center för människor med handikapp, framförallt barn, som kallas "Ray of Hope." Det var otroligt givande och alla var så tacksamma att vi kom och vi fick ett väldigt varmt och välkomnande motagande. Barnen var jättehärliga och volontär arbetarna som jobbar där varje dag var också underbara människor. Vi lekte lekar och låtsades bla vara "Mr. Napkin." Vi fick även extremt god mat av Tijana's generösa familj och släktingar. Allt som allt var det en väldigt lyckad Project Week.

Förra helgen hade vi Community Care Day, som också var väldigt inspirerande. Vi plockade upp skräp och städade upp vissa delar av staden och hela tiden kom folk och tackade oss och visade sin uppskattning för att vi var bra förebilder för andra ungdomar i Mostar.

Igår hade vi besök av en viktig sponsor, Mr. Shelby Davis, som jag antar har hälsat på på de andra skolorna också. Just som jag satt i en säng och kollade på Futurama med en bosnisk kille, en hollänsk, och en turk, öppnades dörren och Mr. Davis och hela gänget kom in för att ta en titt på hur ett rum ser ut. Rätt annorlunda situation...

Imorgon ska vi ha Amnesty International All Night, vi ska sitta uppe hela natten och skriva olika brev som protest mot olika situationer där mänskliga rättigheter är brutna.

Denna veckan har vi fått lotta fram varsin "secret buddy" som man ska hitta på hemliga överaskningar åt under en veckas tid, innan man får avslöja vem man är. Så hela veckan har varit full av hemliga kälekbrev, massor med choklad, och små packet och diskreta meddelanden.

Ja, det var väl min uppdatering från Mostar, blev visst rätt långt eftersom det var ett tag sen jag skrev sist.

Lots of love from

UWCiM

Första snön

Och så kom första snön en onsdagseftermiddag strax innan lektionerna tog slut. Skrik och skratt hördes utifrån och själv var man ivrig som aldrig förr inför att klockan skulle slå 2 och man skulle springa ut från klassrummet för att hälsa snön välkommen. Snabbt rusade vi ut och såg snön falla, för några första gången och för några hundrade gången. Och jag, som sett snö varenda vinter, kan helt ärligt säga att denna gång var det något speciellt. Något riktigt speciellt. Att se uppskattningen i vissas ansikten eller tårar över något man tagit så givet innan var en märklig upplevelse. Kändes nästan som man själv såg snö för första gången.

PBL: Diploheggnecy

En blandning av Risk, Age of Empires och Robinson. Ungefär så sammanfattas nog bäst vårt försök att under tre dagar simulera världspolitik på lanthuset Heggnes. Fiktiva nationer med fyra personer i varje formades och spelet började. Monarkier, diktaturer och republiker kämpade om att försörja sin befolkning i en värld med resursbrist.

För att få mat var vi deltagare även tvungna att byta till oss vad vi behövde. På grund av misslyckad byteshandel och diverse missförstånd hade min grupp endast grillkorv samt ljust bröd, mörkt bröd, grovt bröd, och två sorters hembakat bröd med diverse pålägg att äta under de tre dagar PBL:en skulle pågå.

Att jag påpekade detta mer än en gång visade sig vid det sammanfattande mötet på onsdag kväll då jag korades till the I Only Ate Bread of Diploheggnecy.

De första två dagarna förflöt relativt lugnt. Vi vandrade ut till Heggnes på måndagsmorgonen, och hade ca två omgångar med fiktiva handlingar i spelet per dag. På tisdagkvällen kom arrangörerna med den briljanta idén att fortsätta spelet natten igenom, och återvända tidigare på onsdagen. Efter omgångar vid midnatt, 4.00 och 7.00 vandrade vi tillbaka vid niotiden trötta men något visare.

RCNUWC.

När vi inte gör kullerbyttor eller går på tur...

...pluggar vi kinesiska för att det är kul.

På tur til hytte -- Blåbrebu

Med löften om hällande regn och en "exceedingly comfortable" lördagkväll gav sig 4 grabbar och 4 tjejer iväg med en av skolans mattelärare och en tjej från skolans Outdoor Department för att på sant norskt maner "gå på tur".

Efter två och en halv timmes bussfärd bland de norska bergen på lördag morgon väntade första dagsetappen. 700 höjdmeters vandring (och emellanåt klättring) med full packning; 4½ timmar; och ett antal vattenstopp för att dricka vatten direkt från forsen senare väntade en mycket mysig hytte på berget, utrustad med solfångarelektricitet och eldstad. Tillsammans lagade vi mat och hade det allmänt trevligt.

På söndag morgon klockan 5.00 var det dags för väckning. I två timmar vandrade och klättrade vi sedan i mörkret ytterligare 300 höjdmeter, för att njuta av utsikten. När solen gått upp vandrade vi sedan ned till stugan, förberedde oss för avfärd, och gick nedåt igen. I strid med väderleksrapporten var det relativt fint väder även denna dag, något vi var mycket glada åt.

Efter 4 timmars nedstigning och insikter om morgondagens träningsvärk väntade två och en halv timmes sömn på bussen.

Summa summarum en fantastiskt häftig helg!

(Och nej, bilden är inte photoshoppad)

Over and out.

Fredrik

Kanelbullens dag på RCN.

Kanelbullens dag idag och vi första-åringar skulle, enligt tradition, baka bullarna. Under jäsningen av degen kom rastlösheten som resulterade i den här videon.