Och så kom första snön en onsdagseftermiddag strax innan lektionerna tog slut. Skrik och skratt hördes utifrån och själv var man ivrig som aldrig förr inför att klockan skulle slå 2 och man skulle springa ut från klassrummet för att hälsa snön välkommen. Snabbt rusade vi ut och såg snön falla, för några första gången och för några hundrade gången. Och jag, som sett snö varenda vinter, kan helt ärligt säga att denna gång var det något speciellt. Något riktigt speciellt. Att se uppskattningen i vissas ansikten eller tårar över något man tagit så givet innan var en märklig upplevelse. Kändes nästan som man själv såg snö för första gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar